Beskrivning
Bärgning: Norr om Kalmar slott, i Slottsfjärden, låg från medeltiden fram till början av 1600-talet såväl stadens som slottets hamn. På en karta från 1610 kallas hamnen "Kättilen" (kitteln). Sedan medeltidsstaden under 1600-talet jämnats med marken, och en ny stad byggts på Kvarnholmen norr därom, blev slottsfjärden allt mer uppgrundad. Nästan hälften av den ursprungliga vattenspegeln fylldes igen under 1800-talet, för ny bebyggelse och parkanläggningar i dess norra och östra del. Under 1900-talet hotade det resterande vattenområdet helt att växa igen, och dess stillastående vatten hotade att bli en sanitär olägenhet för staden. På grund av detta, men även av historiska och arkitektoniska skäl, beslöts att rensa upp såväl Slottsfjärden som vallgraven. 1932-1934 torrlades det aktuella området och grävdes ut såsom Stadskommunalt reservarbete. Den kulturhistoriska undersökningen leddes av riksantikvarie Martin Olsson, och Harald Åkerlund svarade för uppmätningarna av vrak och påträffade anläggningar. De delar som torrlagts genom utfyllnader på 1800-talet kom dock inte att undersökas. I hamnområdet påträffades, förutom artefakter från fyndrika kulturlager, flera vrak samt lämningar efter spärrar, bryggor och förtöjningsplatser. Vraket SMA 712:038 (fynd 14) påträffades intill två stenkistor, tolkade som äldre förtöjningsplatser (se SMA 712:014). Vraket dokumenterades, märktes upp och tillvaratogs i sin helhet. Vrakdelarna förvarades i Kalmar slotts källare i väntan på konservering. Vrakdelarna kom efter konserveringen att kvarligga i slottets källare. Vraket har tolkats som ett frakt- eller transportskepp, möjligen en struss. Troligen har det endast funnits en mast i skeppet. Status: Endast botten återstår av skrovet, som var omkring 20 meter långt och 6 meter brett i befintligt skick. Ursprungligen bör fartyget ha varit ca 22 meter långt och som mest ca 7 meter brett. Hela fyndet är av furu. Det är synnerligen kraftigt byggt med grova tättliggande spant och relativt tjocka bordläggningsplankor. Då frartyget varit mycket flatbottnat har det inte pressats ned så mycket i muddret. Kölen är 17,8 meter lång och gjord i ett stycke. Den har kraftiga kantlister, som avtar mot för och akter, där spunningar för samborden inhuggits. Kölen var förbunden med förstäven med ett över lasken placerat kri, som hållits fast av järnkrampor, och av ett invändigt resningsknä, som hållits på plats av 6-kantiga dymlingar. Ovanpå knärt låg ett avbrutet resningstimmer. Förstävens bevarade del har varit rak. I sidorna har den spunningshak för de vinkelrätt avskurna bordhalsarna. Akterstäven saknades, men två tapphål i kölen indikerar att den varit bred och antagligen gjord i två delar. Samborden har gått ända ut till akterstävens aktre kant, medan övriga bord har slutat längre fram. Av resningsknäets form framgår att akterstävens fall varit obetydligt. Liksom vid förstäven låg ett resningstimmer på resningsknäet. Kölens häl är sneddad. Spanten satt ytterst tätt, mellanrummet var ibland inte mer än tredjedelen av spantbredden. Spanten har liggande, rektangulär sektion. Under 0-spantet är ett kryss inhugget i kölen. Varannan bottenstock låg mer åt ena sidan och varannan åt andra. De har våghål mitt över kölen, och de var hopfogade med upplängorna med långa horisontella snedlaskar. Bordläggningen utgjordes av 4 cm tjocka och 30-35 cm breda furuplankor, naglade till spanten med enenaglar och sinsemellan förbundna med klinknaglar. Någon lanning förekom vanligen inte på borden. På somliga av borden fanns en drevränna med drev av tjärdränkt halm och sjögräs samt mossa. Vid längdskarvarna har bordens ändar lagts över varandra utan avtunning, med den förliga plankan vanligen ytterst. Kölsvinet var inte bevarat, men dymlingshål i bottenstockarna visar att ett sådant funnits. Ett hak i en ovanpå en bottenstock pålagd spantbit visar att detta spant omslutit kölsvinet. En del av de på bottenstockarna lagda spantstyckena, vilka spikats fast, är björnar. På två ställen, i för- och akterskeppen, fanns det runda urtagningar i bottenstockarna. De har ca 30 cm diameter. Den aktre markerar sannolikt pumpens plats. Det förliga urtagets funktion är okänd, men det bör inte röra sig om ett mastspår för en fockmast. Ovanpå den bottenstock, som satt närmast akter om det förliga urtaget, finns ett fastdymlat halvtimmer. Någon garnering fanns inte kvar, men en del smärre, lösa bräder, som låg på bottenstockarna, bör vara rester av garneringen. I skrovet hittades en jungfru, ett täljt klot, en kanonkula av järn , bitar av kritpipor samt keramikskärvor (status 1932-1934). Datering: En del keramikskärvor från vraket pekar mot en datering till 1600-talet eller senast början av 1700-talet. Vraket överlagrade delvis ett annat vrak (712:036), som anses vara från 1600-talets första hälft. Vraket anses därför vara från senare delen av 1600-talet.
