Faktoriet

Beskrivning

Här intill, på andra sidan ån, låg Norrtälje gevärsfaktori. Gustav II Adolf hade redan 1620 bestämt att vapenfabriker, så kallade faktorier, skulle anläggas i Jönköping, Söderhamn, Örebro, Norrköping och Norrtälje. Norrtälje valdes först och främst för att kraften i Norrtäljeån kunde driva faktoriets maskiner, men närheten till de uppländska järnbruken spelade också in. Järn till vapensmidet hämtades från bland annat Skebo och Ortala järnbruk. Men det var också viktigt att det fanns gott om träkol till smidet. I Roslagens skogar låg därför röken från kolmilorna tät, och många bönder betalade sin skatt till kronan i form av träkol. De flesta som arbetade vid faktoriet var tyskar. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt många vapensmeder i Sverige som begrep sig på att smida gevär. Därför hade faktoriets chef, Heinrich Jancken, tvingats göra ett par värvningsresor ner i Europa för att skaffa dugliga hantverkare. Längs det som i dag är Hantverkaregatan låg smedjorna på en lång rad, men faktoriet dominerades av den stora borrkvarnen som låg mitt i strömmen. Fyra väldiga vattenhjul drev de olika borr- och slipmaskiner som behövdes vid tillverkningen. Då man skulle tillverka en gevärspipa började man med en järnplåt som man hettade upp och smidde ihop till ett rör. Röret svarvades och slipades sedan till rätt dimension i borrkvarnen. Vid faktoriet har tusentals gevär och pistoler under årens lopp tillverkats åt svenska armén. De första vapnen levererades 1623 och de sista så sent som 1842.