Beskrivning
Här på parkeringsplatsen låg vid 1800-talets början en fabrik där man tillverkade ylletyg. Den var ett av Sveriges första helt mekaniska yllespinnerier. Det strömmande vattnet i Norrtäljeån drev inte bara spinnmaskiner utan även en rad olika maskiner för beredning av ullen och efterbehandling av det färdiga tyget. Här hade tidigare legat ett brännvinsbränneri och flera byggnader stod kvar sedan den tiden. Många av dem som arbetade vid fabriken bodde på fabriksområdet och ofta var hela familjer anställda. Affärsidén gick ut på att köpa billig ull från Baltikum. Låta kvinnor och barn, med lägsta möjliga löner, arbeta i fabriken, och sedan sälja det färdiga tyget som uniformstyg till kronan. Man hade alltså billig råvara, billig arbetskraft och garanterad avsättning. Trots det blev yllefabriken ett ekonomiskt misslyckande. Flera års torka fick fabrikens vattenhjul att stå stilla, och ullimporten försvårades av Napoleonkrigen. Redan 1813 lades verksamheten ner. De som investerat i fabriken förlorade sina pengar. Istället för att dela på vinsten fick man dela på skulderna. Under åren görs misslyckade försök att få igång produktionen. Inte förrän 1832 kommer fabrikens vävstolar åter igång. Nu tillverkar man filtar, som enligt reklamen ska vara vattentäta. Produkten blir ingen större framgång, och den sista filten tillverkas 1867. Senare under 1800-talet anlades en kvarn på tomten. Den revs på 1950-talet, och sedan dess har marken använts som parkeringsplats.
