Beskrivning
Tornväktarens vrål, eldens raseri och kyrkklockans klämtande får hela staden att panikslaget rusa ut på gatorna. När elden bryter ut natten till den 23 mars uppstår ett tumult av skräckslagna människor blandat med panikslagna djur och en rasande hetta. Den starka vinden för elden genom staden och slickar girigt i sig de torra trähusen, magasinen och bodarna. Lotten, som hade gått och lagt sig i den trånga sovsalen på Arbetshuset, vaknar med ett ryck när småflickorna omkring henne skriker förtvivlat. I vild panik sliter hon ut dem på gatan, där de sedan irrar omkring barfota i klädda i bara nattsärkarna. Kraftiga eldröda eldpelare står som höga torn rakt upp i himlen. Johan har också vaknat av de ödesdigra ropen om att elden är lös. Han kastar sig ut från sitt sovrum och genom och alla salongerna, tills han står förvirrad och nyvaken på gatan. Han ser skaror av hemlösa, eller andra som fruktar att bli det. Irrande bleka och ångestfyllda drar de desperat omkring för att rädda sina möbler och värdesaker. Johan ser också många som flyttar sina ägodelar till andra gårdar - bara för att snart se att även de husen står i brand. Det uppstår kaos och tumult på gatorna när människor i stället för att hjälpas åt släcka bränder, försöker rädda sina egna tillhörigheter. En grupp män springer ner till Svartån för att fylla sina hinkar med vatten, men ån har frusit och är inte till någon hjälp. Brandvakter försöker få på brandsprutorna, men de bara hostar och skvätter oroväckande. Med trasiga brandsprutor och en frusen å, känns stadens med ens förlorad. Johan står handfallen och stirrar på förödelsen. Han märker knappt att det regnar flagor av glöd och att lågorna börjar komma närmare honom. Plötsligt rycker någon i hans skjorta och drar honom bakifrån. Han vänder sig om och ser att det är en flicka med sliten och solkig nattsärk. ”Akta dig, du brinner opp!” skriker hon genom eldens dån. Lotten drar den unga killen bakåt. Hans ansikte är svart av sot och kläderna är gråa av svalnad glöd. Han ser ut som en fattigpojk, tänker hon, så han är nog en av oss. Tillsammans springer bort från elden för att söka skydd i en annan del av staden.
