Beskrivning
Vi står nu vid båthusen och sjöbodarna vid Fiskalillhälla. Många familjer hade en egen roddbåt när de var ute o fiskade till husbehov. De åkte ut på lördag em och kom hem med fångsten sent på söndagen. Hela familjen deltog. På sommaren metade man och lade ut nät. Gädda, abborre och strömming och en och annan mört blev fångsten, en braxen var också vanligt! På vintern när isen låg stark lade man ut näten med slanor mellan två isvakar. Senare tog man hjälp av Ishästen. Detta är ett redskap som drivs framåt genom att man drar i en lina under isen mellan två borrade hål. Man kunde se den ofta rödmålade Ishästen under isen när den arbetade sig framåt. Vid lagomt avstånd till nästa hål stannade man upp. Nu gjorde man en fyrkantig isvak medelst isborr och en kraftig issåg, tog upp redskapet och satte fast ett nät i den uppdragna linan. Och så matades nätet ut med hjälp av linan vid det första hålet. Väntan var lika engagerande sommar som vinter: hur stor blir fångsten denna gång? Strömmingen saltade man in i stora kar. Kokades till måltiden och åts med potatis och vitsås. Många delikatessfiskar har kommit till genom rökning, torkning och inläggning men innan det fanns kyl och frys var dessa metoder en nödvändighet för förvaring. Det var inte förrän på mitten av 1950-talet som de flesta hade möjlighet att förvara färskvaror i kyl och frys. Gäddsax och Långrev var välkända fiskedon. En del hade ett båthus att lägga in båten i där de även kunde förvara sina fisketillbehör. Andra hade en sjöbod där de förvarade sina fiskeredskap och årorna till ekan.
.png)