Skolorna i Herräng

Beskrivning

Det är tidig morgon, riktigt tidig. Klockan är bara fem. Det är kallt i rummet och det känns skönt att dra upp täcket nästan över hela huvudet. Vi befinner oss hemma hos en familj med flera skolbarn. Det är dags för dem att stiga upp och morna sig. Pappan är redan uppe och på väg till arbetet med unikaboxen fylld. Mamman har tänt i spisen och fotogenlampan lyser. Hon dukar fram frukost nu. Manar på barnen att stiga upp nån gång. Långsamt, nästan i ultrarapid ser hon barnen stiga ur sänghalmen och börja dra på sig sina livstycken och knäppa fast yllestrumporna med häktorna både fram och bak annars dras strumporna neråt och korvar sig. Flickorna klär sig i klänning och hemstickad kofta och pojkarna i hängselbyxor. Framåt i tiden kom äppelknyckarbyxorna, alltså trekvartslånga byxor och knästrumpor på modet. Barnen kivas, men äter sin välling som mamma dukat fram. Nu har de en rejäl promenad till skolan. I väskan bär de skolböcker och dagens lunchsmörgåsar och en liten mjölkflaska. Fler barn ansluter och efterhand blir det en stor skara barn som kommer fram till skolan. De går in och i korridoren hänger de upp sina ytterkläder. Ställer upp på led och tystnar när läraren kommer och öppnar dörren till klassrummet. Tillsammans sjunger de dagens psalm innan de sätter sig på sin plats. Tar fram sina läroböcker och skoldagen kan börja. I skolbyggnaden finns småskolan och folkskolan inrymd. På övervåningen bor läraren vilken oftast är ogift. En av lärarna i Herrängs skola fick sparken då hon ägnade allt för mycket tid åt sin fästman har det berättats. På skolgården fanns en byggnad som innehöll duschrum. En gång i veckan fick barnen klä av sig och tvätta sig där, skrubba varandra på ryggen. Mycket fniss, men också tårar från de mer känsliga eleverna. De fick också sjunga upp för betyg i sång. Det skedde framför den orgel som fanns i klassrummet och som läraren spelade på. Det blev både skönsång och falsksång allt efter förmåga. Bakom katedern, vilken stod på ett upphöjt podium fanns svarta tavlan. Till den fick man gå fram och räkna ut tal som läraren skrivit. Även andra uppgifter löstes framme vid tavlan. Det som inte blev klart under dagen ringades runt och under skrev man “Låt stå” med stora bokstäver. Uppmaningen riktades till städerskan så hon inte suddade ut allt. Man fick också gå fram till katedern för att få smäll med linjalen eller pekpinnen över fingrarna om man gjort något som läraren bedömde som ofog. En riktigt tråkig händelse finns beskriven: en lärare pryglade en elev så svårt att han senare avled. Detta bekräftas av hans bror som sedermera satt i skolstyrelsen. Skolsköterskan kom på besök en gång per termin. Hon vägde och mätte alla barn och läraren skrev ner resultatet. Allt inför hela klassen. I klassrummet kändes oron och barnens kroppar blev svettiga. Duger jag? Efter avslutad skoldag gick barnen hem igen. Nu lekte de sig fram mera och svängde med skolväskorna. Det var en social åtskillnad som visade sig när en del barn gick hem på till området på snobbrännan och en del till arbetarbostäderna. En del barn bodde också i de nybyggda egna hemmen i Haga. För de barn som hade möjlighet fanns realskola i Hallstavik en mil bort. Innan bussförbindelse upprättades fick barnen cykla dit i ur och skur, snö och sol. Eleverna anmodades att komma i god tid för att hinna tvätta av sig och byta till torra kläder i förekommande fall. De hade egna skåp där förvarade sina ombyten. Skolorna i Herräng och skolväsendets utveckling finns bl a att läsa i Herrängsboken.