Beskrivning
Sörkörare - staty på torget i Örnsköldsvik. Sörkörarstatyn står på Örnsköldsviks torg som en symbol för en företeelse från förr och som blev anledningen till att köpingen Örnsköldsvik bildades 1842. Sörkörarna var bönder som vintertid, redan på 1500-talet, lastade sina slädar med varor som de kunde sälja. Det kunde vara torkat kött, smör, saltad fisk, skinn och linnetyger. Målet för resan var städer främst i Mellansverige som Uppsala, Västerås och framför allt Stockholm. Befolkningen i området kallades nolaskogsare efter området Nolaskogs norr om Skuleskogen. I dag täcker Örnsköldsviks kommun hela det området. Nolaskogsare tyckte om att göra affärer eller ”affärder” som man sa. Lagen sa att om man ville göra affärer, skulle det ske i en stad. Närmaste stad var Härnösand. Där var konkurrensen stor och Nolaskogsarna valde att åka till städer längre söderut för att få bättre betalt, för att ”tjän’ pärninga”. Resan startade i januari för att det var lättare att ta sig fram på snö och is. Färden tog cirka tre veckor. Ungefär var tredje mil stannade man vid något värdshus där man övernattade och bytte hästar. På 1700-talet blev linnetyger från Nolaskogs väldigt efterfrågat. Det betraktades som världens finaste. Det var också på 1700-talet som man började fundera på hur man skulle få stopp på nolaskogsarnas olagliga handelsfärder. Det beslutades då i början av 1800-talet att det skulle anläggas en handelsplats i norra Ångermanland. Platsen för den nya köpingen diskuterades länge och väl och till slut enades man om att den skulle ligga här mellan vattnet och landsvägen som gick längs bottenvikskusten och som gick förbi en bit upp i backen. Namnet på köpingen, Örnsköldsvik, bestämdes också. Det var före detta landshövdingen Per Abraham Örnsköld som fick låna ut sitt namn. Han hade verkat i länet på 1760-talet och varit den som ivrat mest för att skapa det fina ångermanländska linet. 1842 fick Örnsköldsvik sitt köpingebrev. Skulpturen är i brons och konstnären heter Asmund Arle. 1989 placerades den på torget.
