Hornsbergs kyrkan

Beskrivning

Från huvudentrén kommer man in i en liten vestibul där väggarna är av tegel. En trappa i tegel leder upp till läktaren. Till höger är en öppning i tegelväggen genom vilken man ser dopfunten i det intilliggande separata dopkapellet. Genom öppningen träder man också in i kyrkorummets nordöstra hörn. Kyrkorummet har en avlång och svagt avsmalnande plan mot koret. Det är orienterat med koret i väster. Kyrkorummets tegelväggar är grovt putsade och kvastade i en ljust beige nyans. På norra och södra väggen finns smala, höga slitsar i murverket. Där finns också de två rektangulära högt sittande fönstren. Det grå betongtaket som täcker rummet är svagt välvt. Golvet är lagt av kvadratiska putsade ljusa stenplattor. Det lutar svagt upp mot koret som således ligger på en högre nivå. Kyrkorummet avslutas i motsatt riktning med en läktare i det sydöstra hörnet. Läktarbarriären är av omålad betong. Under läktaren finns ett rum som går att skilja av med hjälp av en skjutvägg i trä. I rummet finns en nödutgång och flera fönster. Läktaren sträcker sig inte längs hela den östra väggen. Kyrkorummets inredning består av lösa stolar som går att häkta ihop till sammanhängande rader. På grund av kyrkorummets avsmalnande form är stolarna placerade i två kvarter på var sida om mittgången snett vända mot korväggen. Stolarna är tillverkade i ek och har en dyna av tyg. Altaret är gjort av samma sorts sten som golvet. Det är placerat på en högre sockel som är placerat en bit från väggen. Altarbordet är uppbyggt av fem stenar och har en strikt linjär, tung form. Altartavlan är helt gjord i trä. Den är utformad som en stiliserad skulptur i form av ett krucifix mot bakgrund av en slät träfärgad tavla. På tavlan finns precis bakom krucifixet en vitmålad oval. Altarringen i trä är öppen mitt på. Innanför altarringen står en flyttbar dopfunt i trä. Predikstolen står på golvet vid den södra väggen. Den är också gjord i trä. Altarskulpturen och evangelistsymbolerna på predikstolens framsida har skapats av professor KG Beijemark. Kyrkorummets armatur är enhetligt tillverkat i plåt. På väggarna finns väggarmatur och från taket hänger sex armaturer ned över respektive kvarter med stolar. En orgel är placerad längs den södra väggens nedre del. Den är till skillnad från den övriga inredningen senare tillkommen. Möblerna och armaturerna är ritade av arkitekt Lennart Jansson. Kyrkans textilier är gjorda av konstnären Maria Triller, d.v.s. både gardinerna framför fönstren i kyrkorummet samt skrudar, kollekthåvar mm. Silverarbetena till nattvardskalken är gjorda av Carl-Gustaf Jahnsson. I dopkapellet finns en fyrkantig dopfunt i sten, tillverkad i ett stycke. De fyra sidorna är räfflade medan den urgröpta dopskålen är slipad slät. På norra väggen finns ett altare med en vävd altartavla som föreställer de tre vise männens besök i stallet. På väggen mot väster hänger en oljemålning av V. Olsson från 1954 som föreställer kvinnan vid Sykars brunn. Rummet har samma armaturer i plåt som kyrkorummet. Från vestibulen leder trappan upp till läktaren och härifrån kommer man också till tornet. De tre kyrkklockorna kallas St Olaf, Gudfast och Östmund och är gjutna hos Bergholtz klockgjuteri i Sigtuna. Vestibulen fortsätter med ett kapputrymme och toaletter samt en ytterligare vestibul utanför församlingssalen och köket. Väggarna är av tegel i dessa utrymmen. Det finns också liknande öppningar i murverket som i kyrkorummet. I församlingssalen däremot har väggarna väv. Kyrkan har sedan byggnadstiden genomgått få förändringar i exteriören och kyrkorummets interiör. En brandutrymningsdörr har tagits upp i rummet under läktaren, på platsen för ett fönster. Därutöver är den största förändringen den nya orgel som installerades 1981 i den bakre delen av kyrkan. Tidigare fanns en mindre orgel gjord av Grönlunds på läktaren men denna avlägsnades vid detta tillfälle. Den nya orgeln är byggd av orgelbyggare Johannes Menzel i Härnösand. På var sida om koret finns två svarta mycket framträdande högtalare. Dopfunten i koret är inte ursprunglig. Kyrkobyggnadens lokaler är sammanbyggda med Medborgarhuset och uppfördes 1965-1966. Vid den tidpunkten stod den intilliggande förvaltningsbyggnaden klar. Fasaderna är enhetliga både i sitt materialval och genom de strama formerna. Kyrkans lokaler ligger i den sydvästra delen av komplexet, avskiljt genom en passage från det centrala torget. En trappa leder upp till en mindre öppen plats framför kyrkans huvudentré. Kyrkan utgör en integrerad del i det övriga byggnadskomplexet och utmärker sig främst i exteriören genom sitt höga klocktorn med ljudluckor av kopparplåt som kröns av ett kors. Kyrkorummet är också möjligt att spåra i exteriören eftersom den byggnadsdelen är högre och saknar fönster med undantag av två högt sittande fönster mot norr och söder. De har bågar av trä. Taket är platt och täcks av en gummimatta. Kyrkans sockel är av granit. Längs kyrkorummets norra sida är en lägre sakristia och doprum tillbyggt. Till sakristian finns en separat ingång och till doprummet en dubbeldörr genom vilken man kan ta in kistor. Dörrarna är beklädda med kopparplåt. Huvudentrén utgörs av en enkeldörr i trä. Till höger om dörren finns en fontän i sten som i dagsläget är övertäckt med en plåttäckning. Till kyrkans lokaler hör vestibul och församlingssal, samt kök. De senare är placerade i byggnadskroppen som fortsätter mot söder och som således övergår i Medborgarhusets lokaler. Här får byggnaden mer karaktären av vanligt kontorskomplex. Fönstren i vestibulen utanför församlingssalen är av trä och går ända ned till sockeln. Den södra delen har en övre våning och där har kyrkan tre mindre samlingsrum och kontor. Genom Östersunds expansion under 1900-talet upptas Frösöns östligaste del idag av stadsbebyggelse. Stadsdelen som kallas Hornsberg präglas av villabebyggelse och flerbostadshus från 1940-talet och framåt. En tomtstyckningsplan över Hornsbergs municipalsamhälle upprättades 1885. På den här platsen låg vid 1800-talets mitt en gård ägd av provinsialläkare Pehr Rissler och egendomen fick namnet Hornsberg efter hans hustru Margareta Charlotta van Hoorn. Avsikten med planen var att skapa en finare villaförstad till Östersund men det kom att bli människor med enklare typ av arbeten som bosatte sig här. Fyra tomtlotter lades ut på varje rutnätskvarter. En central punkt var det cirkelrunda stjärnplatstorget Runda torget som utgjorde mittpunkten varifrån gatorna utstrålade radiellt. Det tomtstyckade området upphöjdes till municipalsamhälle 1898 under benämningen Villastaden Hornsberg.1948 bildades Frösö köping av Hornsberg och villasamhället i Frösödal. Vid kommunsammanslagningen 1971 uppgick Frösö köping i Östersunds kommun. I början av 1960-talet beslutade Frösö köping att uppföra en gemensam anläggning innehållande kommunal förvaltningsbyggnad, medborgarhus och lokaler för kyrklig verksamhet. Utvald plats för anläggningen var mittpunkten i den gamla kvartersplanen, det Runda torget. En arkitekttävling anordnades 1961 som vanns av Lennart Thams arkitektkontor. Sedan denna avlidit fortsatte och slutförde arkitekt Yngve Tegnér ritningarna och bygget av komplexet. Anläggningen utfördes utan att anpassas till den äldre rutnätsplanen. Byggnaderna, som idag huvudsakligen inhyser Landstingets förvaltning och Hornsbergskyrkan, ligger placerade på tre sidor runt ett inre torg som riktar sig mot Frösöbron och Östersund. De är enhetligt utformade med fasader i tegel. Kyrkobyggnadens lokaler är sammanbyggda med Medborgarhuset och uppfördes 1965-1966. Vid den tidpunkten stod den intilliggande förvaltningsbyggnaden klar. Från huvudentrén kommer man in i en liten vestibul där väggarna är av tegel. En trappa i tegel leder upp till läktaren. Till höger är en öppning i tegelväggen genom vilken man ser dopfunten i det intilliggande separata dopkapellet. Genom öppningen träder man också in i kyrkorummets nordöstra hörn. Kyrkorummet har en avlång och svagt avsmalnande plan mot koret. Det är orienterat med koret i väster. Kyrkorummets tegelväggar är grovt putsade och kvastade i en ljust beige nyans. På norra och södra väggen finns smala, höga slitsar i murverket. Där finns också de två rektangulära högt sittande fönstren. Det grå betongtaket som täcker rummet är svagt välvt. Golvet är lagt av kvadratiska putsade ljusa stenplattor. Det lutar svagt upp mot koret som således ligger på en högre nivå. Kyrkorummet avslutas i motsatt riktning med en läktare i det sydöstra hörnet. Läktarbarriären är av omålad betong. Under läktaren finns ett rum som går att skilja av med hjälp av en skjutvägg i trä. I rummet finns en nödutgång och flera fönster. Läktaren sträcker sig inte längs hela den östra väggen. Kyrkorummets inredning består av lösa stolar som går att häkta ihop till sammanhängande rader. På grund av kyrkorummets avsmalnande form är stolarna placerade i två kvarter på var sida om mittgången snett vända mot korväggen. Stolarna är tillverkade i ek och har en dyna av tyg. Altaret är gjort av samma sorts sten som golvet. Det är placerat på en högre sockel som är placerat en bit från väggen. Altarbordet är uppbyggt av fem stenar och har en strikt linjär, tung form. Altartavlan är helt gjord i trä. Den är utformad som en stiliserad skulptur i form av ett krucifix mot bakgrund av en slät träfärgad tavla. På tavlan finns precis bakom krucifixet en vitmålad oval. Altarringen i trä är öppen mitt på. Innanför altarringen står en flyttbar dopfunt i trä. Predikstolen står på golvet vid den södra väggen. Den är också gjord i trä. Altarskulpturen och evangelistsymbolerna på predikstolens framsida har skapats av professor KG Beijemark. Kyrkorummets armatur är enhetligt tillverkat i plåt. På väggarna finns väggarmatur och från taket hänger sex armaturer ned över respektive kvarter med stolar. En orgel är placerad längs den södra väggens nedre del. Den är till skillnad från den övriga inredningen senare tillkommen. Möblerna och armaturerna är ritade av arkitekt Lennart Jansson. Kyrkans textilier är gjorda av konstnären Maria Triller, d.v.s. både gardinerna framför fönstren i kyrkorummet samt skrudar, kollekthåvar mm. Silverarbetena till nattvardskalken är gjorda av Carl-Gustaf Jahnsson. I dopkapellet finns en fyrkantig dopfunt i sten, tillverkad i ett stycke. De fyra sidorna är räfflade medan den urgröpta dopskålen är slipad slät. På norra väggen finns ett altare med en vävd altartavla som föreställer de tre vise männens besök i stallet. På väggen mot väster hänger en oljemålning av V. Olsson från 1954 som föreställer kvinnan vid Sykars brunn. Rummet har samma armaturer i plåt som kyrkorummet. Från vestibulen leder trappan upp till läktaren och härifrån kommer man också till tornet. De tre kyrkklockorna kallas St Olaf, Gudfast och Östmund och är gjutna hos Bergholtz klockgjuteri i Sigtuna. Vestibulen fortsätter med ett kapputrymme och toaletter samt en ytterligare vestibul utanför församlingssalen och köket. Väggarna är av tegel i dessa utrymmen. Det finns också liknande öppningar i murverket som i kyrkorummet. I församlingssalen däremot har väggarna väv. Kyrkan har sedan byggnadstiden genomgått få förändringar i exteriören och kyrkorummets interiör. En brandutrymningsdörr har tagits upp i rummet under läktaren, på platsen för ett fönster. Därutöver är den största förändringen den nya orgel som installerades 1981 i den bakre delen av kyrkan. Tidigare fanns en mindre orgel gjord av Grönlunds på läktaren men denna avlägsnades vid detta tillfälle. Den nya orgeln är byggd av orgelbyggare Johannes Menzel i Härnösand. På var sida om koret finns två svarta mycket framträdande högtalare. Dopfunten i koret är inte ursprunglig. Kyrkobyggnadens lokaler är sammanbyggda med Medborgarhuset och uppfördes 1965-1966. Vid den tidpunkten stod den intilliggande förvaltningsbyggnaden klar. Fasaderna är enhetliga både i sitt materialval och genom de strama formerna. Kyrkans lokaler ligger i den sydvästra delen av komplexet, avskiljt genom en passage från det centrala torget. En trappa leder upp till en mindre öppen plats framför kyrkans huvudentré. Kyrkan utgör en integrerad del i det övriga byggnadskomplexet och utmärker sig främst i exteriören genom sitt höga klocktorn med ljudluckor av kopparplåt som kröns av ett kors. Kyrkorummet är också möjligt att spåra i exteriören eftersom den byggnadsdelen är högre och saknar fönster med undantag av två högt sittande fönster mot norr och söder. De har bågar av trä. Taket är platt och täcks av en gummimatta. Kyrkans sockel är av granit. Längs kyrkorummets norra sida är en lägre sakristia och doprum tillbyggt. Till sakristian finns en separat ingång och till doprummet en dubbeldörr genom vilken man kan ta in kistor. Dörrarna är beklädda med kopparplåt. Huvudentrén utgörs av en enkeldörr i trä. Till höger om dörren finns en fontän i sten som i dagsläget är övertäckt med en plåttäckning. Till kyrkans lokaler hör vestibul och församlingssal, samt kök. De senare är placerade i byggnadskroppen som fortsätter mot söder och som således övergår i Medborgarhusets lokaler. Här får byggnaden mer karaktären av vanligt kontorskomplex. Fönstren i vestibulen utanför församlingssalen är av trä och går ända ned till sockeln. Den södra delen har en övre våning och där har kyrkan tre mindre samlingsrum och kontor. Genom Östersunds expansion under 1900-talet upptas Frösöns östligaste del idag av stadsbebyggelse. Stadsdelen som kallas Hornsberg präglas av villabebyggelse och flerbostadshus från 1940-talet och framåt. En tomtstyckningsplan över Hornsbergs municipalsamhälle upprättades 1885. På den här platsen låg vid 1800-talets mitt en gård ägd av provinsialläkare Pehr Rissler och egendomen fick namnet Hornsberg efter hans hustru Margareta Charlotta van Hoorn. Avsikten med planen var att skapa en finare villaförstad till Östersund men det kom att bli människor med enklare typ av arbeten som bosatte sig här. Fyra tomtlotter lades ut på varje rutnätskvarter. En central punkt var det cirkelrunda stjärnplatstorget Runda torget som utgjorde mittpunkten varifrån gatorna utstrålade radiellt. Det tomtstyckade området upphöjdes till municipalsamhälle 1898 under benämningen Villastaden Hornsberg.1948 bildades Frösö köping av Hornsberg och villasamhället i Frösödal. Vid kommunsammanslagningen 1971 uppgick Frösö köping i Östersunds kommun. I början av 1960-talet beslutade Frösö köping att uppföra en gemensam anläggning innehållande kommunal förvaltningsbyggnad, medborgarhus och lokaler för kyrklig verksamhet. Utvald plats för anläggningen var mittpunkten i den gamla kvartersplanen, det Runda torget. En arkitekttävling anordnades 1961 som vanns av Lennart Thams arkitektkontor. Sedan denna avlidit fortsatte och slutförde arkitekt Yngve Tegnér ritningarna och bygget av komplexet. Anläggningen utfördes utan att anpassas till den äldre rutnätsplanen. Byggnaderna, som idag huvudsakligen inhyser Landstingets förvaltning och Hornsbergskyrkan, ligger placerade på tre sidor runt ett inre torg som riktar sig mot Frösöbron och Östersund. De är enhetligt utformade med fasader i tegel. Kyrkobyggnadens lokaler är sammanbyggda med Medborgarhuset och uppfördes 1965-1966. Vid den tidpunkten stod den intilliggande förvaltningsbyggnaden klar. From the main entrance one enters a small vestibule where the walls are of brick. A brick staircase leads up to the gallery. On the right is an opening in the brick wall by which one sees the baptismal find in the adjacent separate baptismal chapel. Through the opening one also enters the northeast corner of the church room. The church room has an oblong and slightly tapered plan towards the choir. It is oriented with the choir to the west. The brick walls of the church room are roughly trimmed and broomed in a bright beige tint. On the north and south wall are narrow, tall slits in the masonry. There are also the two rectangular high-seated windows. The gray concrete roof covering the room is slightly arched. The floor is laid by square plastered bright stone slabs. It is slightly inclined up against the chancel, which is thus at a higher level. The church room ends in the opposite direction with a relative in the southeast corner. The reader barrier is of unpainted concrete. There is a room that can be separated by a wooden firewall. In the room there is an emergency exit and several windows. The reader does not extend along the entire eastern wall. The interior of the church room is made up of loose chairs that can be remanded together in coherent rows. Due to the narrowing shape of the church room, the chairs are placed in two blocks on each side of the middle aisle obliquely facing the choir wall. The chairs are made in oak and have a pad made of fabric. The altar is made of the same kind of stone as the floor. It is placed on a higher pedestal that is placed a piece from the wall. The altar table is constructed of five stones and has a strictly linear, heavy shape. The altarpiece is made entirely in wood. It is designed as a stylized sculpture in the form of a crucifix against the background of a smooth wooden board. On the board is just behind the crucifix a white painted oval. The wooden altar ring is open in the middle. Within the altar ring stands a movable baptismal find in wood. The pulpit stands on the floor by the south wall. It is also made in wood. The altar sculpture and the evangelist symbols on the front of the pulpit have been created by Professor KG Beijemark. The luminaire of the church room is uniformly made in sheet metal. On the walls are wall fixtures and from the roof six luminaires hang down over the respective quarters with chairs. An organ is located along the lower part of the south wall. It is unlike the other interior later. The furniture and luminaires are drawn by architect Lennart Jansson. The textiles of the church are made by the artist Maria Triller, i.e. both the curtains in front of the windows in the church room, as well as the scrubs, the collectives mm. The silver works for the communion are made by Carl-Gustaf Jahnsson. In the baptismal chapel there is a square baptismal find in stone, made in one piece. The four sides are serrated, while the stray baptismal bowl is ground smooth. On the north wall there is an altar with a woven altarpiece depicting the three wise men’s visits to the stable. On the wall to the west hangs an oil painting of V. Olsson from 1954, who depicts the woman at Sykar’s well. The room has the same fittings in sheet metal as the church room. From the vestibule, the staircase leads up to the healer and from here one also comes to the tower. The three church bells are called St Olaf, Gudfast and Östmund and are cast at Bergholtz bell foundry in Sigtuna. The vestibule continues with a coat space and toilets as well as an additional vestibule outside the parish hall and the kitchen. The walls are brick in these spaces. There are also similar openings in the masonry as in the church room. In the parish hall, by contrast, the walls have weave. Since the construction period, the church has undergone few changes in the exterior and the interior of the church room. A fire escape door has been raised in the room under the banner, on the site of a window. In addition, the biggest change is the new organ installed in 1981 in the rear of the church. In the past, there was a smaller organ made by Grönlunds on the gallery but this one was removed on this occasion. The new organ is built by the organ builder Johannes Menzel in Härnösand. On each side of the choir there are two very prominent speakers. The baptismal find in the choir is not original. The buildings of the church building are built together with the Citizen House and were erected in 1965-1966. At that time, the building was completed. The facades are uniform both in their choice of material and through the tight shapes. The church premises are located in the southwestern part of the complex, separated by a passage from the central square. A staircase leads up to a less open place in front of the main entrance of the church. The church forms an integral part of the other building complex and is mainly distinguished in the exterior through its high bell tower with sound shutters made of copper sheet that are crowned by a cross. The church room is also possible to trace in the exterior because the building part is higher and lacks windows with the exception of two high-seated windows facing north and south. They have wooden arches. The roof is flat and is covered by a rubber mat. The parish of the church is of granite. Along the north side of the church room is a lower sacristy and baptismal room built. To the sacristy there is a separate entrance and to the baptismal room a double door through which one can take in coffins. The doors are clad with copper sheet. The main entrance is a single door in wood. To the right of the door is a fountain in stone that is currently covered with a sheet cover. The church premises include vestibule and parish hall, as well as kitchens. The latter are located in the building body that continues to the south and thus passes into the premises of the Citizens' House. Here, the building gets more the character of ordinary office complex. The windows in the vestibule outside the parish hall are wooden and descend to the pedestal. The southern part has an upper floor and there the church has three smaller gathering rooms and offices. Through Östersund’s expansion in the 1900s, Frösön’s easternmost part is today occupied by urban settlements. The town part called Hornsberg is marked by villabebuild and multi-apartment buildings from the 1940s onwards. A plot mapping plan of Hornsberg’s middle society was established in 1885. In this place was a farm owned by provincial physician Pehr Rissler at the middle of the 18th century and the property was named Hornsberg after his wife Margareta Charlotta van Hoorn. The plan was intended to create a finer villa parade to Östersund but it came to be people with simpler type of work who settled here. Four plots were laid out on each grid quarter. A central point was the circular star square Runda Square which formed the centre from where the streets radiated radially. The plot-cut area was elevated to an algal community in 1898 under the name Villastaden Hornsberg.1948 Frösö was formed by Hornsberg and the villa community in Frösödal. At the municipal merger in 1971, Frösö was purchasing in Östersund municipality. In the early 1960s, Frösö’s purchase decided to construct a joint facility containing municipal administration building, civic houses and premises for church activities. Selected place for the plant was the centerpiece of the old quarter plan, the Runda Square. An architectural competition was organized in 1961, won by Lennart Tham’s architectural office. Since this death, architect Yngve Tegnér continued and completed the drawings and construction of the complex. The plant was executed without being adapted to the older grid plan. The buildings, which today mainly house the administration of the County Council and the Hornsberg Church, are located on three sides around an inner square that targets Frösöbron and Östersund. They are uniformly designed with brick facades. The buildings of the church building are built together with the Citizen House and were erected in 1965-1966. At that time, the building was completed. Swedish National Heritage Board