Beskrivning
Bärgning: Norr om Kalmar slott, i Slottsfjärden, låg från medeltiden fram till början av 1600-talet såväl stadens som slottets hamn. På en karta från 1610 kallas hamnen "Kättilen" (kitteln). Sedan medeltidsstaden under 1600-talet jämnats med marken, och en ny stad byggts på Kvarnholmen norr därom, blev slottsfjärden allt mer uppgrundad. Nästan hälften av den ursprungliga vattenspegeln fylldes igen under 1800-talet, för ny bebyggelse och parkanläggningar i dess norra och östra del. Under 1900-talet hotade det resterande vattenområdet helt att växa igen, och dess stillastående vatten hotade att bli en sanitär olägenhet för staden. På grund av detta, men även av historiska och arkitektoniska skäl, beslöts att rensa upp såväl Slottsfjärden som vallgraven. 1932-1934 torrlades det aktuella området och grävdes ut såsom Stadskommunalt reservarbete. Den kulturhistoriska undersökningen leddes av riksantikvarie Martin Olsson, och Harald Åkerlund svarade för uppmätningarna av vrak och påträffade anläggningar. De delar som torrlagts genom utfyllnader på 1800-talet kom dock inte att undersökas. I hamnområdet påträffades, förutom artefakter från fyndrika kulturlager, flera vrak samt lämningar efter spärrar, bryggor och förtöjningsplatser. Vraket SMA 712:044 (fynd 20) frilades och undersöktes men konserverades eller tillvaratogs inte. Status: Kölen, några bottenstockar, en del av bordläggningen m.m. från förskeppet var allt som återstod. Fartyget synes ha varit mtcket skarpt i fören, och haft rundad botten midskepps. Såväl köl som spantbyggnad är av kraftig konstruktion. Kölen var avbruten på mitten. Den hade en T-sektion med grova kantlister, som har nästan horisontal undersida. Under kantlisterna finns även spunningsliknande rännor. Kantlisterna avtunnas från kölens mitt och övergår mot stäven i vanlig spunning. Intill stävlasken, en vertikal snedlask, är kölen högre. Bottenstockarna är upp till 22 cm breda. Vid sidan om kölen, samt vid de lannen närmast denna, har de triangulära våghål. Kölsvinet saknas, men en del av bottenstockarna har hål för dess fastnagling. Spanten är laskade med horisontala snedlaskar. Borden är tumstjocka och saknar drevränna för drevet av tvåslaget nöthår. De är fästade till spanten med ennaglar. Samborden var dock inte naglade till varje bottenstock. Inbördes var borden sammanfogade med järnnaglar. Längdskarvarna, vanligen bladskarvar, var tätade med mossa, så även i kölspunningen (status 1932-1934).
.png)
