Beskrivning
Den nuvarande kyrkan består av långhus med torn i väster, vapenhus vid dess södra sida, kor och absid i öster samt en korsarm i norr. Utifrån murverksundersökningar tros absiden, koret och långhuset vara uppförda samtidigt och tillhöra kyrkans äldsta delar. Murverket består av skalmurar av kluven gråsten. Genom dendrokronologisk teknik har av takstolsvirke från kyrkan daterats till omkring 1160 vilket också skulle kunna vara kyrkans ungefärliga byggnadsår. Till 1100-talet dateras också kyrkans äldsta inventarier, ett triumfkrucifix och kyrkans dopfunt. Västtornet har tvärrektangulär form och är bredare än långhuset. Murverket består av kluven gråsten men saknar förband med långhusmuren och är sannolikt uppfört något senare. Tornet är också murat med sockel utvändigt vilket saknas på de östra delarna. Ingång från tornet till långhuset består av en svagt spetsbågig tornbåge. Med utgångspunkt från tornbågens form har man velat datera tornet till senromansk period, 1200-talets första hälft. Möjligheten finns dock att tornbågen kan vara ommurad i samband med valvslagning inne i kyrkan. Tornbågens vederlag är nämligen utförda med samma typ av profil som valven från 1400-talet. Kring 1300-talets första fjärdedel dekorerades kyrkan invändigt med kalkmålningar. Målningar från denna period är bland annat bevarade på korets norra mur. I nästa skede byggdes ett vapenhus utanför kyrkans sydportal och långhus och kor valvslogs. Valven kan grovt dateras till 1400-talet. Vid 1400-talets mitt dekorerades valven med kalkmålningar av Fjälkingegruppen som delvis finns bevarade i korvalvet. I början av 1600-talet fick kyrkan en predikstol sannolikt bekostad av länsmannen på Gladsaxehus Anders Sinclair och hans hustru Kirsten Kaas. En altaruppsats tillkom några år senare. Kyrkans bänkinredning är från omkring 1750. År 1781 byggdes kyrkan till med en korsarm i norr, den så kallade nykyrkan. På 1830-talet uppfördes nytt taklag över tornet och 1835 byggdes en läktare inne i kyrkorummet för Vitemölles fiskarbefolkningen. Virke till torntaklaget och läkta-ren skänktes av greve Piper på Christinehofs slott. Ytterligare en läktare byggdes 1846 vid långhusets västra sida. Läktaren bekostades av Vitemölleborna själva och gick under namnet Videmullingaskunken. Vid mitten av 1800-talet hade kyrkans äldsta delar, långhuset, koret och absiden, yttertak av kopparplåt medan övriga delar hade tegeltak. Någon gång mellan 1905 och 1922 gjordes yttertaken om på delar av kyrkan. Vapenhuset, långhuset och koret täcktes om med tegel medan tornet täcktes med tjärpapp. Mellan åren 1924-1925 genomgick kyrkan en stor renovering under ledning av Knut Nordenskjöld, arkitekt vid Kungliga byggnadsstyrelsen. Utvändigt sågs murarna över och samtliga yttertak utom absidtaket lades om med tegel. Ingången till nykyrkan gjordes om och fönsterbågarna av gjutjärn byttes till nya fönsterbågar av trä. Inne i kyrkan installerades elektrisk belysning och värme, nytt taklag gjordes till vapenhuset och övriga taklag förstärktes. Golvet som var mycket ojämnt på grund av många begravningar inne i kyrkan lades om på en betonggjutning. I samband med golvåtgärderna undersöktes gravarna i kyrkan. Läktaren vid långhusets västra sida togs ned och nykyrkans läktare byggdes om med återanvändande av läktarbarriären från långhusläktaren. I tornet byggdes ett orgelpodium till en ny orgel, bänkarna byggdes om och altarringen byttes ut. En del av kyrkans äldre medeltida inredning återplacerades i kyrkan såsom triumfkrucifixet, dopfunten och den medeltida dörren till sydportalen. År 1926 togs medeltida kalkmålningar fram i koret och restaurerades av konservator Yngve Lundström. År 1947 inreddes ett förvaringsutrymme under läktaren i nykyrkan efter ritningar av arkitekt Helmer E. J. Persson, Malmö. Undersökningar av långhusets medeltida valv gjordes av Skånes Hembygdsförbund under 1962. Medeltida kalkmålningar av samma typ som i koret påträffades under putsen men ansågs för fragmentariska för att friläggas. År 1989 togs altarskranket från 1924 bort och ersattes av en ny altarring efter en äldre förlaga. Under 1992 sågs kyrkan över invändigt och utvändigt. Fasaderna putsrenoverades och absidtaket byttes ut. Yttre och inre renoveringsåtgärder utfördes också 2004 under ledning av arkitekt Hans Ponnert. Vid renoveringen noterades äldre färgspår på tornets fasader i en gulrosa färgton och grå kulör på strävpelare. Ytterligare renoveringsåtgärder utfördes 2012 då värmesystemet ändrades och bland annat två kristallkronor i långhuset ersattes med två malmkronor. I samband med renoveringen hittades också en liten träfigur i en hålighet i altaret, vilken hängdes upp på triumfbågsmurens norra sida. Som tolkning till att figuren låg i altaret har framlagts att figuren föreställer S:t Petrus till vilkens ära kyrkan är invigd.
