Beskrivning
De första vinddrivna skurverken konstruerades under 1860- talet. Konstruktionen sägs vara uppfunnen av Olof- Petter Nilsson (1825-1895) skeppare från Högnäs, Källa socken på Öland. På Öland fanns under slutet av 1800 och början av 1900-talet ett stort antal verk av denna typ. Skurverket i Jordhamn är ursprungligen uppfört 1905. Gustav Johansson Österskogen, Persnäs, var den sista att bedriva verksamhet här och gjorde det fram till 1930. Vid denna tid tog andra maskiner över slipandet av stenen. Skurverket har på grund av sitt utsatta läge blåst omkull och reparerats vid flera tillfällen. Att bearbeta och sälja sten var en inkomstkälla för den öländske bonden förutom jordbruket. Stenar har skurats (slipats) sedan medeltiden. Den främsta användningen för den skurade stenen var som golvbeläggning i kyrkor och bostadshus. Det vinddrivna skurverket är en vidareutveckling av en skurvandring som drevs av oxar eller hästar. Det vinddrivna skurverket består av en hög ställning av gran och fur (vid renovering 1963 delvis bytt mot ekvirke) med en vridbar hätta med brädtak. Kugghjulet är tillverkat i oxel och driver en horisontal axel av ek med fyra bommar. På bommarna sitter stenar fastsatta i en sinnrik konstruktion. Den sten som skulle slipas lades i en cirkel och mellan en sten (löparsten) och den sten som skulle "skuras" påfördes sand och vatten som slipmedel på samma sätt som på den tidigare vandringen
