Uthus (3)

Beskrivning

Forts. på domkyrkans historik! 1875 inlämnade den infödde västgöten Zettervall till domkapitlet ett förslag till restaurering av domkyrkan, "gifven af kärlek till fosterbygden". Denne hade tidigare restaurerat Lunds domkyrka i enlighet med Viollet-le-Ducs stilrestaureringar. En förening bildades för insamlande av medel till restaureringen och staten kom att gå in med understöd både innan och under arbetets gång. Grundidén hos arkitekten var att ge kyrkan i sin helhet en höggotisk karaktär, överensstämmande med den som ännu kunde skönjas i kyrkans västra del. Kyrkans planform skulle bibehållas, men senare tillsatser avlägsnas. Byggnadsarbetena kom att äga rum under åren 1886-94 under ledning av byggmästare L E Peterson. Allt eftersom nya fynd gjordes korrigerade Zettervall ritningarna i enlighet med dessa. Exempel på detta är återskapandet av långhusets triforier, vilka för enhets skull även kopierades i koret där belägg för sådant saknades. 1886 avlägsnades jordfyllningen runt kyrkan. Västtornen grundförstärktes. Den skadade sockeln nygjordes runt hela kyrkan, delvis med återanvändande av ursprungliga profilerade krönstenar. Det förfallna norra sidokoret nedtogs och återuppmurades. Brandskadat murverk i södra tornets övre delar utbyttes. Pelare reparerades. Vid arbetena användes gammal och ny sandsten från Kinnekulle och Billingen. 1887 restaurerades västportalen varvid mittpelaren helt ombyggdes. Det välbevarade västra gavelfönstret kompletterades endast hjälpligt. Interiörens puts togs ned. Trasiga eller saknade kapitäl kompletterades med nya efter äldre förebilder. Sidoskeppens valvkappor putsades. Gravhällar från golven inmurades i väggarna under sidoskeppsfönstren. Sidoskeppsfönstrens masverk rekonstruerades. 1888 blev västtornen fullt uppmurade med gavlar, urtavlor och fialer. De försågs med höga kopparklädda spiror. Västra gavelröstet återuppmurades. Mittskeppets stjärnvalv revs ned, varvid rester av triforiet återupptäcktes. 1889 rekonstruerades triforium, klerestorium och kryssvalv i långhuset. 1890 färdigställdes urverken av G O Linderoth, Stockholm. Tvärskeppens västra murar ommurades. Arbetena i koret påbörjades. Hästehufvudska graven flyttades till södra korsarmen. Koret fick nya pelare ett stort gavelfönster och triforier. Valv och nya fönster byggdes i sidokoren. I korsarmarna rekonstruerades läktare och deras trapptorn iståndsattes. Norra korsarmsgaveln återfick sin spetsgavel. 1892 byggdes korets klerestorium och korgaveln fullbordades, östra trapptornen likaså. Södra tvärskeppsgaveln revs och den gotiska gaveln rekonstruerades, delvis utifrån funna byggnadsdetaljer. Även förhallen rekonstruerades. Kyrkans korstak täcktes med olikfärgad och mönsterlagd skiffer. Soopska monumentet flyttades till södra sidokoret, där det restaurerades av stenhuggarna Hjalmar Larsson och Hjalmar Andersson. Därvid murades gavlarnas alabastertavlor in i kyrkans väggar. I västra delen av långhusets mittskepp byggdes ett vapenhus med orgelläktare ovanför. 1893-94 fullbordades arbetena, även om Hoffmans skulpturer för portalerna kom att dröja ytterligare. Alla fönster hade försetts med målat glas från Neumann & Vogel, men endast korfönstret med figurer (Jesu födelse & Himmelsfärd samt Gud Fader). Detta räknades av Widéen "till det bästa av sin tids arbeten i genren". All inredning nytillverkades efter ritningar av Zettervall, till stor del i ek. Altaret kröntes av en skärm med kalvariegrupp och skulpturer av evangelisterna. En ny predikstol med ljudtak placerades vid korsmittens nordöstra pelare. På dess korg var figurer av historiska predikanter. Den skulpturala utsmyckningen gjordes av Wilhelm Hoffman, Stockholm. Orgelfasaden ritades av arkitekt Folke Zettervall och utfördes likaså i ek. Snickare till nämnda inredningsdetaljer var A Stenström och C Brandström, Skara. Orgelverket byggdes av Johannes Magnusson, Göteborg. Framför tvärskeppsportarna byggdes stora vindfång av ek. Centralvärme installerades av ingenjör Vilhelm Dahlgren. Det var en varmluftsanläggning med kalorifer, belägen i ett pannrum under koret. Under tidigt 1900-tal försågs fönstren med yttre skyddsglas. Vid samma tid indrogs även elektrisk belysning. 1947-48 restaurerades domkyrkan på nytt under ledning av arkitekt Ivar Tengbom. För den antikvariska kontrollen svarade Harald Widéen. Tengbom betraktade kyrkan som en arkitektonisk nyskapelse med medeltida element, men även som ett enhetligt imponerande byggnadsverk. Arbetena kom därför främst att inrikta sig på underhållsåtgärder. En anlagd brand i samband med arbetena brände av taken. Den mönsterlagda skiffertäckningen ersattes därvid av kopparplåt, vilket stämde bättre överens med exteriörens "lugna helhetsverkan". I samma syftade förenklades en del krönande detaljer. Strävpelarnas sandstensklot borttogs, likaså gavlarnas stora kors och torngavlarnas korsblommor i samma material. Sistnämnda fick småskaligare ersättare. Tornfialernas kulor och blad av koppar ersattes av enkla kopparkors. Norra tornet fick ny koppartäckning. Exteriörens murverk omfogades med cementbruk. Västportalens skadade ekdörrar från 1886-94 ersattes av två från södra portalen. Syd- och nordportal fick nya ekdörrar med överljus. I interiören slopades 1886-94 års sakristia i norra sidokoret. En ny sakristia inrymdes i den östligaste delen av högkoret bakom en låg skiljemur. Denna fick förrum i södra sidokorets östligaste travé, varvid Soopska monumentet fick flyttas ett steg åt väster. En ingång togs upp i sidokorets gavel och två par fönsteröppningar gjordes. Genombrytningar gjordes i östligaste travéns skiljemurar mellan de tre koren. Norra sidokoret omdanades till kapell. Vid dess gavel uppmurades det s.k. Brynolfsaltaret, klätt med chamotte-keramik, utförd av Gunnar Nylund vid Rörstrand. I samband med höjningen av korgolvet påträffades den romanska kyrkans krypta, vilken grävdes ut och iordningställdes. I arkaderna mellan koren uppsattes nya smidesgaller. Tvärskeppsvindfången ersattes av mindre i furu. Vapenhusets vindfång byggdes av ek. Mittskeppsvalven lagades och omkalkades. Korgolven omlades med befintligt stenmaterial från 1840-talet. I långhus och tvärskepp lades helt nytt golv av kalksten. Sidoskeppsfönstren försågs med antikglas och i masverken med mosaiker av Bo Beskow. Även klerestoriefönstren fick mosaiker av denne. Om Tengbom kunde uppskatta Zettervalls arkitektur så visade han inget intresse för dennes inredning. Tengbom skrev att "alltför iögonenfallande inredningsdetaljer" samt "tillfälliga tillsatser och prydnader" skymde kyrkorummets "ädla proportioner" och var "icke väl harmonierade med den arkitekturens enkelhet och höghet, som var interiörens grundkaraktär". Bänkinredning, lösa bänkar, predikstol och altare med skärm avlägsnades. Swants altaruppsats återköptes och Löfmans predikstol återbördades från museet. Nytt altare byggdes och kläddes med polerad kalksten. Några epitafier återuppsattes även. Ny bänkinredning tillverkades med nytt undergolv av trä. Tvärskeppet hölls fritt från bänkar, vilket även hade varit Zettervalls intention. Orgelläktarens bröstning ombyggdes kraftigt. Den vid branden vattenskadade orgel reparerades och utökades. Nya elektriska armaturer formgavs och upphängdes i arkaderna. Soopska monumentet konserverades av Olle Hellström. Alabastertavlorna återfick sina forna placeringar och felande anvapensköldar ersattes av gipskopior. Nya kolonnkapitäl utfördes av marmor istället för de recenta av sandsten. Den vattenfyllda Hästehufvudska gravkammaren försågs med dränering. Värmesystemet förnyades. Stenfynd från restaureringen deponerades provisoriskt i en bod vid domprostgården och i stiftsbibliotekets källare. Material finns även i en bod vid domkapitlet. 1946-52 försåg Bo Beskow sidokorens fönster med glasmålningar över teman ur Gamla och Nya testamenten. 1956 utförda han det s.k. Mariafönstret i södra tvärskeppsgaveln. 1964 byggdes en ny orgel av Paul Gerhard Andersen, Köpenhamn. Även fasaden nygjordes. 1977 försåg Beskow det stora östfönstret med en skildring av Uppenbarelseboken. Vid underhållsarbeten 1979-1985 ersattes fasadernas cementbruk med kalkputs och murar, masverk mm lagades. Rostskadade järndetaljer ersattes av syrabeständig stål. Dragband uppsattes och murarna brödrengjordes invändigt. I samband med arbetena kartlagdes stenhuggarmärken. 1995 installerades en kororgel i södra korsarmen. 1999 renoverades domkyrkan under ledning av arkitekt Jan Lisinski och NCC. Antikvarisk kontrollant var Ragnar Sigsjö. Arbetena syftade i första hand till att ge förbättrade biutrymmen i kyrkan. 1948 års sakristia revs och ett nytt altare uppfördes. Högkorets golv höjdes och kryptan valvslogs samt fick nya nedgångar. Vid dessa arbeten påträffades grundmurar som var äldre än kryptan. Under koret ersattes pannrummet av förråd, städskrubb och passage till ett körrum som anlades under mark öster om koret. I högkoret ersattes smidesgallren av korbänkar. Ny altarring tillverkades, liksom ett fristående altare och ambo. Sidokorens östligaste travé försågs med inbyggnader för hiss och textilförvaring. Härvid flyttades Soopska monumentet till södra korsarmen. En mer omfattande konservering sköts på framtiden av ekonomiska skäl. Brynolfsaltaret flyttades västerut. Sidoskeppens västligaste travé avskildes med delvis glasade väggar för att rymma personalrum, toaletter och ny sakristia. I norra sidoskeppet byggdes en ny informationsdisk. Sidoskeppen försågs med kalkstensbänkar. Golvvärme inlades. Alla vindfång nygjordes. Allt snickeri utfördes i oljad ek. Över bänkkvarteren hängdes moderna, runda plåtarmaturer.