Beskrivning
Kyrkan består av ett medeltida långhus, kor och absid samt senare tillbyggnader i form av ett torn i väster, vapenhus i söder och sidokapell i norr. Tornet har kvadratisk planform och är smalare än långhuset. Kyrkans äldsta delar har daterats till 1259 efter en inskription som påträffades över koret. Inskriptionen omtalade att kyrkan var helgad åt Jungfru Maria 1259. Året har också bekräftats genom en dendrodatering av kortaklagets nockås, till omkring 1240. Dessa dateringar motsägs dock av att korets murverk är rödfärgat ovan valven, ett tecken på att kyrkan varit eldhärjad. En större brand borde rimligen ha förstört kortaklaget och nockåsen. En alternativ tolkning är därför att kyrkan kan vara äldre än 1259 men att den genomgick en omfattande ombyggnad under detta år då bland annat taklaget nybyggdes. Murverket till kyrkans medeltida delar är uppbyggda av kalkstensflis i jämna skift. Utifrån olika byggnadsarkeologiska undersökningarna som gjorts av kyrkans murverk tror man att koret, långhuset, absiden och delar av tornet har uppförts ungefär samtidigt. En del skillnader finns i de olika delarnas murverk. En tydlig gräns finns mellan absiden och korets östra del samt den västra delen av koret. En skillnad finns också i grundmuren vid långhusets sydöstra hörn, bestående av stora kluvna gråstenar, och kordelen som är murad med kalkstensflis. I en murverksdokumentation från 1990-talet tolkades koret som byggt i en första etapp medan långhuset byggdes i nästa etapp. Möjligen kan absiden ha murats efter att koret färdigställts då denna är byggd med stötfog mot koret. Absiden är också den enda delen av kyrkans äldsta murverk som utförts med sockel vilket kan tala för att den uppförts fristående från de andra delarna. Den byggnadshistoriska bilden av kyrkan blir ännu mer komplex vid tolkningen av tornet vars nedre del är murad i förband med långhuset. Tornbågen tolkas också som ursprunglig i murverket vilket innebär att tornet eller en västförlängning var påtänkt i den första byggnadsetappen men färdigställdes senare, alternativt revs vid något tillfälle och byggdes om. Murverket är utfört av fältsten, tuktad eller obearbetad med inslag av kalksten, sandsten och tegel. Murverkets utseende tyder på att det byggdes relativt snart efter de äldsta delarna, troligen någon gång under 1300-talet. Den romanska kyrkan ingångar var genom nord- och sydportalerna. Två rundbågsformade fönsteröppningar fanns till långhuset samt ett fönster i korets norra sida. Möjligen har koret även haft ett fönster i söder. Invändigt kan koret ha haft en öppen takstol eftersom dess nockås är dekorhuggen och avsedd att synas inifrån kyrkorummet. Långhuset täcktes möjligen av högt ett innertak av trä eller kanske ett tunnvalv av sten. Svaga spår av en rund välvning syns i långhusets murverk mot öster. Vid inträde i kyrkan genom sydportalen var det första man såg en stor målning av Sankt Kristoffer på norra väggen. Vid 1300-talet mitt valvslogs kyrkan, eller endast delar av den, med kryssvalv av tegel. Från denna period är långhusets östra valvtravé med klöverformade valvribbor. Eventuellt byggdes även det nuvarande tornet, kanske med ursprungligt valv. Kyrkan var vid denna tid utvändigt kalkad med gråblå kvadermålning. Övriga valv i långhus och kor tillkom ca 1400-1450. De romanska fönsteröppningar som hamnade ovan valven sattes igen och nya fönster med tegelomfattningar togs upp i fasaderna. På långhusets södra sida byggdes samtidigt ett vapenhus med ingång från söder och två högt sittande fönsteröppningar. Vapenhusets byggdes av fältsten och fasaderna slätputsades med en grovmagrad gul puts. Några år senare, omkring 1450-75, dekorerades kyrkan invändigt med kalkmålningar av Vittskövle-gruppen. På 1500-talet uppfördes kapellet, även kallat Knäbäckskyrkan eller Skeppskapellet, vid långhusets norra sida. Både dendrokronologiska och byggnadsarkeologiska undersökningar pekar på att detta bör ha skett kring 1560-talets slut. Kapellet uppfördes med trappstegsgavel, två spetsbågiga fönster åt norr, ingång från väster och två kryssvalv invändigt. Vid denna tid putsades även kyrkan i sin helhet utvändigt. Efter reformationen förnyades kyrkans inredning, genom en altaruppsats tillverkad 1592 och en predikstol tillverkad 1618. Någon form av bänkinredning fanns sannolikt redan på 1500-talet. Den nuvarande bänkinredningen tillverkades sannolikt i mitten av 1700-talet och målades 1758 av målaren Wennerberg. År 1783 gjordes förstärkningar på tornet och kapellet i form av strävpelare. År 1860 sattes nya stora fönster in och tornets bottenvåning samt kapellet tunnvälvdes. Sedan dess har inga stora förändringar skett av vare sig kyrkorum eller kyrkans exteriör. Under 1919 restaurerades kyrkan under ledning av arkitekt Gustav Holmdahl. Valv och murar förstärktes runt kyrkan. År 1923 restaurerade kyrkans yttertak. Församlingen ville byta ut blytaken mot tegeltak. Detta motsatte sig Byggnadsstyrelsen och istället lades valsad blyplåt på långhuset medan blytaket på kor och absid kunde reparerades. Mellan åren 1934-36 genomfördes en invändig renovering under ledning av Eiler Graebe. Kapellets gavelrösten förstärktes med ankarjärn och dragjärn. Invändigt ersattes ett cementgolv, troligen från 1800-talets slut, med tegelplattor och förändringar gjordes på bänkarnas sitsar och ryggar. Vid samma tid togs kyrkans kalkmålningar fram och konserverades av Hans Erlandsson. Osvald Owald i konserverade delar av inventarierna. Kyrkan fick även elektrisk belysning och en gammal koksvärmaren ersattes med lågtrycksångvärme. Pannrum byggdes under vapenhuset. Under mitten av 1950-talet ersattes koksvärmaren med direktverkande elektrisk värme. År 1973 togs en kalkmålning, daterad till 1626, fram i korbågen. På Riksantikvarieämbetets uppdrag dokumenterades blytaken 1986 av Forsberg & Wikerstål Arkitektkontor. År 1990 genomfördes en utvändig renovering av kyrkan under ledning av Barup & Edström arkitektkontor. Renoveringen omfattade omgjutning av blytaket över långhus, kor och absid, putslagning, ommurning av gaveltinnar, rivning av en äldre skorsten samt renovering av torntaket. I samband med denna renovering genomfördes arkeolog Helene Lilja på Länsmuseet Kristianstad en byggnadsarkeologisk undersökning av kyrkans murverk. Murverksundersökningen föregicks av en förundersökning av Barbro Sundnér. Dendrokronologisk datering av kyrkans takstolar genomfördes också. Under 1996 renoverades kyrkan invändigt. Konserveringsarbete genomfördes på valv- och murytor, snickerier lagades och fönstren målades med linoljefärg. Renoveringen leddes av arkitekt Hans Ponnert som även var arkitekt i samband med installation av nytt vattenburet värmesystem år 2004. I samband med 2004 års renovering sågs flera av kyrkans träinventarier över av konservator Herman Andersson. På vinden byggdes landgångar och det sattes in en ny brandsäker dörr. En utvändig renovering genomfördes år 2009 och det grävdes för dränering runt kyrkan år 2015.
.png)