Beskrivning
Kyrkobyggnaden Socknens äldsta kända kyrkobyggnad var av trä och låg något söder om den nuvarande. Enligt äldre uppgifter uppfördes den gamla kyrkan 1570 och var helgad åt S:t Johannes. Kyrkan hade formen av ett litet kapell och gick under namnet "Nykirke. År 1620 finns uppgifter om att kyrkan förbättrades eller ombyggdes, men det är oklart i vilken omfattning. 1660 fördubblades kyrkans längd mot väster. En korsarm mot norr uppfördes i två etapper under 1708 och 1721. 1726 kompletterades träkyrkan med ett vapenhus, oklart var, och 1740 byggdes en sakristia i öster. Sakristian var till skillnad från övriga kyrkan uppbyggd i skiftesverksteknik. Kyrkklockan hängde till en början i en takryttare över kyrkan. En fristående klockstapel som stod norr om kyrkan uppfördes senast 1699. I ett syneprotokoll från 1774 finns en närmare beskrivning av träkyrkan. Kyrkan var uppbyggd av furutimmer till 38 alnars längd, 12 alnars bredd samt 51/2 alnars höjd upp till brädloftet och täckt med tak av spån. Även timmerväggarna var utvändigt klädda med ekspån. Utbyggnaden vid kyrkans norra sida, korsarmen, var 12 alnar i fyrkant och uppbyggd på samma vis som kyrkan. Kyrkan var trångt inredd med 59 bänkar. Läktare saknades då kyrkans takhöjd inte medgav uppförandet av en sådan. I slutet av 1700-talet hade kyrkan blivit för liten. Dåvarande kyrkoherde i Glimåkra- Örkeneds pastorat, Lars Cronholm, tog initiativ till uppförande av en ny kyrka. Ritningarna till den nya kyrkan är signerade av Överintendentsämbetets arkitekt Carl Fredrik Adelcrantz (1716-1796) men den egentliga upphovsmannen är sannolikt hans elev Olof Tempelman (1745-1816), sedermera hovarkitekt och professor för konstakademien. 1777 blev ritningarna godkända av kungen och 1784 började man lägga ut grunden till den nya kyrkan. Därefter följde ett avbrott i byggarbetet till 1788. Byggmästare var Nils Billing från Kristianstad som till sin hjälp hade Måns Olsson och timmermästarna Måns och Sjunne Holmgren. Allt trävirket till kyrkan skänktes av församlingen som också bidrog med dagsverken. Siffror och initialer på kyrkans väggar kan vara noteringar av de utförda dagsverkena. Både ritningarna till kyrkan och ett tunnare murverk mitt på kyrkans långhus visar att kyrkan var planerad att för att kunna byggas till med korsarmar i en framtid. Dessa kom dock aldrig att uppföras. Efter 7 ½ månad, den 30/11 1788, kunde kyrkan invigas men först 1790 var kyrkan helt färdig med torn och altaruppsats. Predikstol, dopfunt med baldakin och bänkinredning flyttades över från den gamla kyrkan. Övrig inredning och inventarier såsom 108 ½ skålpund bly, ett väggur, diverse figurer i trä, altare med prydnader, dörrar och fönster liksom själva kyrkobyggnaden och klockstapeln såldes på auktion 1791. Delar av timret från den gamla kyrkan lär ingå i ett knuttimrat brygghus på Själlandstorpet, fyra kilometer sydväst om Örkened kyrka. På 1830-talet försågs spegelfyllningarna till en läktarbarriär med målningar av Kristus och apostlarna. Målningarna kan ha utförts av Carl Strömberg eller provincialmålare Sven Cronholm. På 1870-talet tillkom en ny orgel tillverkad av Knud Olsen i Köpenhamn. 1882 målades interiören om varvid bänkinredningen målades med ekådring och läktarbarriärens dekormålningar målades över. Ursprungligen var tornhuven täckt med spån vilket byttes till kopparplåt 1883. 1910 genomfördes en invändig renovering av kyrkan under ledning av domkyrkoarkitekt Theodor Wåhlin. Den fasta inredningen målades om i grått och vitt och korpartiet utvidgades. Under 1930-talet genomgick kyrkan en omfattande renovering efter program upprättat av Nils A. Blanck 1931. I en första etapp, 1932, renoverades kyrkan under ledning av byggmästare Lundberg och i nästa etapp, 1936, av arkitekt Tage Möller. En ny trappa av granit byggdes vid västportalen och spåntäckningen på taken över långhus och sakristia ersattes av dubbelfalsad kopparplåt. Invändigt installerades en ny värmeanläggning och fönstren kompletterades med innerfönster. Väggarna kalkavfärgades och inredningen målades om. Äldre färglager togs fram på predikstol, dopfunt och läktarbarriär. I sakristian byggdes arkiv, skrudrum och entréhall och golvbjälklaget ersattes av betong. I koret byggdes altaret och altarringen om. Golvet i vapenhuset lades om med kalksten 1939. 1952 tillkom dekormåleri på innertaket över vapenhuset och inskriptioner på väggarna frilades av konservator C.O. Svensson. Nästa renovering skedde 1957-58 under ledning av arkitekt Eiler Græbe. Kyrkan fick nya fönster och ytterdörrar av ek och solbänkarna täcktes med kalksten. I tornet installerades ett tornur. Invändigt lades nya trägolv i bänkkvarteren och kalksten i kor och gångar, på nytt golvbjälklag av betong. Väggar och tak ommålades och ny taklist monterades. Till koret tillverkades ett nytt altare och altarring. Läktaren byggdes om och förvaringsutrymmen inreddes under läktartrapporna. Bänkarna byggdes också om och äldre dekormåleri togs fram på dörrarna. Kyrkans fasta inredning och snickerier målades om med undantag av äldre bevarade målningsytor. En toalett inreddes i sakristian och nytt värmesystem installerades. Viss invändig renovering utfördes 1979 efter arkitekten Torsten Leon-Nilsons handlingar. Under 1983 renoverades tornhuvens stomme och yttertak. Senaste inre renovering utfördes 1991 då toalett, väntrum och teknikrum inreddes under läktaren. Handlingar till renoveringen upprättades av inredningsarkitekt Anna Sandberg och Bengt Jacobsson B-A. Därefter har endast underhållsåtgärder utförts exteriört och interiört.
