Edebo kyrka (2)

Beskrivning

Sakristia - Norr, Kor - Fullbrett Sadeltak, Sadeltak Kyrkans interiör genomgick en omfattande restaurering som gjordes 1911-1913 ledd av professor Sigurd Curman. Interiören har efter detta inte genomgått några större förändringar. Redan i koret möter rikliga och välbevarade kalkmålningar. Målningarnas motiv i koret är drastiska och på sina håll burleska, exempelvis Kristi pinoredskap samt djävulen som hjälper en kvinna att kärna smör. Valvet är slaget samtidigt som sakristian byggdes. I östra väggen finns en nisch sannolikt för ett altare. Golvet är liksom i långhuset mittgång och kor av tegel och omlagda 1911-1913. Långhusets väggar och fyra ribbvalv är bemålade med helt yttäckande kalkmålningar gjorda på torr puts. Målningarna har tillskrivits målare med anknytning till mäster Eghil, vilken har utfört målningar i många kyrkor i södra Norrland. Motiven kan till stor del härröras från Biblia pauperum, De fattigas bibel som var allmänt spridd under senmedeltiden och ofta fungerade som förlaga för kyrkomålarna. På en pelare på norra sidan av kyrkan återfinns både ärkebiskoparna Jakob Ulfsson och Gustav Trolles vapen. Ärkebiskopsämbetet övergick från Ulfsson till Trolle år 1514 vilket gör att målningarna kan dateras till detta år. Målningarna i de tre bakre valven har aldrig varit överkalkade och framträder med särskild skärpa. Målningarna på väggarna och i korvalvet kalkades över på 1700-talet och togs fram vid restaureringen 1911-1913 med gott resultat. Snickerierna har mestadels tillkommit under 1700-talet men det finns både äldre och yngre inslag. Idag hålls de samman av en gemensam färgsättning i grå nyanser med dragning åt grönt eller blått. Den slutna bänkinredningen är tillverkad på 1770-talet och endast lätt ombyggd vid Curmans restaurering. De låga bänkarna gör att den högresta altaruppställningen och orgeln framträder tydligt. Altaruppställningen växte fram under 1700-talet och sattes samman av delar som beställdes vid olika tillfällen men utgör en väl sammanhållen helhet och har tydliga drag av barockaltare som skapades under 16oo- och 1700-talen i större kyrkor. Korintiska kolonner och ett överstycke med voluter och två strålomgivna, rikt förgyllda motiv omfattar altartavlan. På var sida om kolonnerna står figurerna Tron med kors och kalk och Hoppet med ankare. Svängda altarbord och altarring. Orgelfasaden härstammar från kyrkans första orgel färdig 1831. Nuvarande orgelverk är byggt 1936 och f n i behov av större reparationer. 1831 års orgel byggdes på en orgelläktare som revs 1911-1913 då läktaren ersattes av nuvarande podium. Förändringen motiverades av att de bakomliggande målningarna i valvet skulle framträda bättre. Predikstolen är rikt utsmyckad med bladornament på korgen, ljudtaket kröns av ett förgyllt riksäpple och på skärmen mellan korg och ljudtak strålar Jehovas sol. Över dörren till trappan sitter familjen De Besches vapen, troligen med samband till Georg De Besches tid på Forsmarks bruk 1667-1730. Predikstolen är utförd under 1700-talets första årtionden. Till korets påkostade uttryck bidrar också glasmålningarna från 1911-1913 i det södra korfönstret. Sakristian domineras av 1900-talets tillskott, i synnerhet taket med en stor spritputsad yta i mitten samt av väggfasta skåp i barockimiterande stil. I det nordöstra hörnet finns en stor öppen spis från 1700-talet. Kyrkobyggnaden har en enkel form med salskyrkoplan utan markerat kor och med höga gråstensmurar med ganska begränsade inslag av tegelornamentik. Likt många andra medeltida kyrkor i Roslagen har Edsbro kyrka byggts något nedanför den högsta punkten på kyrkogården. Långhuset byggdes under 1400-talets sista fjärdedel, vapenhuset kort därefter, innan kyrkans kalkmålningar utfördes omkring 1515. Långhuset byggdes ursprungligen med ett trävalv. Trävalvet ersattes med nuvarande fyra ribbvalv av tegel i samband med att vapenhuset byggdes och kalkmålningarna utfördes i samband med detta. Långhusets och vapenhusets gråstensmurar är av omsorgsfullt släthuggen gråsten och slätfogade. Kring vapenhusets portal och fönsteröppningar finns tegelomfattningar och även långhusets gavelspetsar är murade i tegel med blinderingar i form av kors. Vapenhusets yttre portal är spetsbågig. Dörrbladet är från 1980-talet och är utförd efter den tidigare dörren från 1700-talet. Sakristian på norrsidan har fått sitt nuvarande utseende då den utvidgades åt norr och öster på 1740-talet. Den särskiljer sig genom att ytterväggarna är putsade. Skorstenen av slaggtegel påminner om närheten till omkringliggande bruk. Taken är täckta med spån och långhusets och vapenhusets branta tak har dekorerade tjärade vindskivor av hög ålder. Långhusets gavelspetsar kröns av smideskors prydda av kopparklot samt vimplar märkta EMC ANNO1663. Kyrkans tak och takstolar byggdes upp på nytt efter en brand 1621. Fönstren är, förutom korets, förstorade under 1700-talet då även norrväggens fönster tagits upp. Omfattningarna är vitputsade, rundbågiga och solbänkarna täckta med småformatsplåt av hög ålder. De rödmålade fönsterbågarna torde vara från 1800-talet men har 1911-1913 försetts med blyspröjsat glas. Korets fönster mot öster har behållit sin ursprungliga storlek men öppningen är igenmurad sedan år 1767 då altarupppsatsen tillkom. Solbänk är här en kraftig granitskiva. Likt många andra medeltida kyrkor i Roslagen har Edsbro kyrka byggts något nedanför den högsta punkten på kyrkogården. Långhuset byggdes under 1400-talets sista fjärdedel, vapenhuset kort därefter, innan kyrkans kalkmålningar utfördes omkring 1515. Långhuset byggdes ursprungligen med ett trävalv. Trävalvet ersattes med nuvarande fyra ribbvalv av tegel i samband med att vapenhuset byggdes och kalkmålningarna utfördes i samband med detta. Långhusets och vapenhusets gråstensmurar är av omsorgsfullt släthuggen gråsten och slätfogade. Kring vapenhusets portal och fönsteröppningar finns tegelomfattningar och även långhusets gavelspetsar är murade i tegel med blinderingar i form av kors. Vapenhusets yttre portal är spetsbågig. Dörrbladet är från 1980-talet och är utförd efter den tidigare dörren från 1700-talet. Sakristian på norrsidan har fått sitt nuvarande utseende då den utvidgades åt norr och öster på 1740-talet. Den särskiljer sig genom att ytterväggarna är putsade. Skorstenen av slaggtegel påminner om närheten till omkringliggande bruk. Riksantikvarieämbetet