Beskrivning
Tänt var det här! Man sprängde i gruvorna utan fördämning. Det gällde verkligen att ta skydd. Fönsterluckorna stängdes, på övervåningen medelst vajrar som drogs nerifrån marken. Det blev kolmörkt inne! Varade ca 1 timme vid varje sprängning. En man varnade också genom intensiv ringning att sprängning var på gång. Ringningen skedde genom en stor klocka som satt på sädesmagasinet vid Eknäsgruvan. Nu ropade sprängaren: “Tänt var det hääääär! Och pang så small det! När sprängningen var över för denna gång hördes ropet: “kom igen”, och så slog ringaren tre slag i klockan. Arbetarna gick ner i gruvan med förhoppningen att sprängningen var lyckad och ingen kommit till skada. Detta var ett ständigt återkommande arbete och ringningarna och visslan för matrast var välkända ljud i samhället. Nu står vi framför Krutkällaren. Det hörs på namnet vad som finns här! Sprängstoff! Här förvarades krutet inför sprängning i gruvhålen. Tidigare förvarades det i hålor i trädstammar då det var farligt gods. Innan man hade krut så använde man sig av något som kallades “tillmakning”, d v s att man eldade på berget och sedan hällde över kallt vatten. Arbetarna kom då fram med sina släggor och slog sönder berget så långt det var möjligt. Det gick åt mycket skog och var ett väldigt hårt arbete. Krut började användas i slutet av 1600-talet men blev mer allmänt först under 1700-talet. Alfred Nobel uppfann sedan dynamiten som revolutionerade sprängningsarbetet. Nobel skapade dynamiten genom att blanda det mer instabila nitroglycerinet med ett ämne som gjorde det mer stabilt utan att minska dess sprängstyrka. Han provade initialt att blanda in kol, cement och sågspån men ingen av dessa fungerade. Nobel gjorde sina försök på en fabrik i Tyskland, närmare bestämt Hamburg, där han provade kiselgur från floden Elbes stränder. Den bestod av förstenade alger och var bra på att dra åt sig fukt. Resultatet blev en stabil och formbar deg med sprängkraft. Dynamiten (ordet kommer från det grekiska ordet ”dynamis” och betyder kraft) var född. Det står en vakt posterad utanför huset. Han höjer varnande armen och fingret åt oss. Kom inte för nära! Akta er! Hit kommer en arbetare varje morgon och kvitterar ut dagens ranson av sprängämnen. Huset har en vaktpost dygnet runt, är byggt av gråsten och innehåller två rum. Framför ingången har man byggt upp en stor mur av varpsten. Det är allt lite skrämmande här. Nervkittlande. Krutkällaren är lite raserad men planer finns att rusta upp den.
