Beskrivning
Skeppssättning, 67x18,5 m st (NV-SÖ), bestående av 58 resta stenar av granit och kvartssandsten. Stenarna är vanligen 1-17 m h, 0,8-1,5 m br och 0,3-1 m tj. Stenarnas höjd avtar mot mitten av skeppssättningen och de står vända med bredden i anläggningens längdriktning. Stävstenen i NV är 3 m h, 1,2 m br och 0,9 m tj (NÖ-SV). Stävstenen i SÖ är 2,4 m h, 1 m br och 0,8m tj (ÖSÖ-VNV). I NV delen inne i skeppssättningen, 10,7 m SÖ om NV stävstenen ligger en sten, 1,4x0,65 m st (NV-SÖ) och 0,2 m synligt tj. 2,5 m SÖ om SÖ stävstenen är en 0,8 m h, 0,5 m br (NV-SÖ) och 0,38 m tj sten. Flera av stenarna är omflyttade och uppresta i samband med restaurering. Vid G. A. Hellmans beskrivning 1942 bestod skeppssättningen av 48 synliga stenar. N. G. Bruzelius skriver 1869-70 att skeppssättningen bestod av 38 stenar. "Akterstenen" var kullfallen. I NV ändan var skeppet bredare än i SÖ. Vid ena sidan låg ytterligare ett skepp, 32 alnar l och 10 alnar br, av 8 stenar. Bonden som ägt jorden 20 år tidigare, omtalade att i hans ungdom fanns ett liknande skepp på andra sidan. Endast ett par stenar återstod vid Bruzelius besiktning (Se Raä nr 20:6 och 20:7). Tillägg dnr 321-3703-2011 samt 321-4645-2011: 2011 utfördes en undersökning i form av arkeologisk undersökning samt geofysiska GPR-mätningar och geologiska arbeten på Kåsehuvudåsen. 5 schakt grävdes inom den antagna sträckan, men inga spår av stentransportering påträffades. I ett av schakten påträffades enstaka flintavslag. - - Tillägg dnr 321-2515-2012: Skeppssättningen Ales stenar är drygt 70 m l och knappt 19 m br, mätt från utsidorna på stenarna, och består idag (2012) av 59 stenblock, ursprungligen av 60 stycken, varav 28 i var reling och 4 i mittlinjen. Vid arkeologiska undersökningar inom projektet "Ales stenar och Kåsebergaåsen" åren 1987-2005, undersöktes ca 13% av skeppssättningens yta och drygt hälften av de 59 stenarna var föremål för någon form av arkeologisk utgrävning. Bedömningen efter undersökningarna är att stenblockens placeringar i flertalet fall inte avviker nämnvärt från ursprungliga lägen. Vid undersökningarna har påträffats 6 stenpackningar, 3 gropar, 1 stolphål och några ej beskrivna anläggningar, sannolikt stolphål. Fynd av ett keramikkärl, ca 15 cm högt, typologiskt daterat till 400-talet, med matskorpa och som bl.a. innehöll träkol och brända ben av människa. Matskorpan C14-daterad till 1480±60 BP (okalibrerat), 430-660 vt (kalibrerat 2 sigma), träkol i kärlet C14-daterat till 1650±60 BP (okalibrerat), 250-540 vt (kalibrerat 2 sigma). Ytterligare fyra C14-prover från utvalda kontexter daterade från 1490±60 BP (okalibrerat), 430-660 vt (kalibrerat 2 sigma) till 1110±75 BP (okalibrerat), 690-1050 vt (kalibrerat 2 sigma). Det arkeologiska dateringsunderlaget (C14-analyser, fynd och jämförande analys) bedöms uppfylla högt ställda krav, och visar entydigt att Ales stenar uppfördes inom perioden ca 600-1000 vt. Länsstyrelsens Lantmäterienhet 1818 års karta akt 5. Hilfelings Skaanske Tegninger Facs. 1977. Worm, O. 1824 Prestindberetn. Bruzelius, N. G. 1869-70. Prästrelationerna 1621 (56 stenar). Dagens Nyheter 1954-07-18. Sydsvenska Dagbladet 1953-03-22 och 1956-09-16. Ystads Allehanda 1951-11-24, 1952-11-08 och 1968-12-14. Lönnberg, E. Inv. 1933 fornl. nr. 20. Stadsingenjörskontorets kartavnr 171. Althin, C. A. Dagbok. 1942. Karta dnr 3624/42. Hilfeling. Den danske Kon. Bibl. Köpenhamn. Antiquariska teckningar. Ahlenius & Kempe. Sverige 1908. Söderberg, B.; Knarrström, A. & Stark, K. 2012. Ales stenar. Fördjupat kunskapsunderlag, Skåne, Ystads kommun, Valleberga socken. Arkeologisk utredning. Riksantikvarieämbetet UV rapport 2012:21. (321-2515-2012) Tämligen plant område på markerad höjdplatå med branta sluttningar mot SV, S och SÖ. Hagmark. Swedish National Heritage Board
.png)
.png)
