VARBERGS KYRKA

Beskrivning

Varbergs stenkyrka uppfördes 1769-72 i gustaviansk stil på motsvarande plats som föregångaren Caroli kyrka från 1600-talets slut, vilken brann ner 1767. Arkitekt till den nya kyrkan var Friedrich August Rex, som bl a även uppfört Tullbron i Falkenberg. Byggnaden utgörs av ett rektangulärt långhus med femsidig koravslutning i öster från 1769-1772 och ett smalare, samtida västtorn med slätputsade strävpelare, tornur och öppen lanternin. Långhusets valmade mansardtak var ursprungligen klätt med tegel men det byttes 1890-91 mot zinkplåt och 1978 mot nuvarande kopparplåt. Kyrkan har vita, stänkputsade fasader som genombryts av rundbågeformade muröppningar med slätputsade omfattningar. Fönsteraxlarna delas in av strävpelare och är dekorerade med klassicerande element som pilastrar och gesimser. Exteriören har genomgått mindre förändringar men den klassicistiska prägeln är bibehållen sedan uppförandet. Bl a revs 1813 två äldre vapenhus, ett mot norr och ett mot söder. 1961 tillbyggdes en sakristia mot norr efter ritningar av arkitekt I Uddenberg. Den är uppförd i harmonierande stil med yttertak av mönsterlagda kopparplattor. Kyrkorummet var ursprungligen rikt utsmyckat i valv, tak och inredning, men har efter omfattande renoveringar 1931-32 och 1965-66 en kraftigt förenklad dekor med färgsättning i grått, blått och vitt. Interiören har en stram, nyklassicistisk prägel med inredning från främst 1800-talet. Den kolonnförsedda altaruppsatsen är från 1816. Predikstolen tillkom vid en större invändig renovering 1890-91, då även läktaren fick sin nuvarande utformning. Den öppna bänkinredningen sattes in i samband med de invändiga arbetena 1965-66, då även orgelfasaden från 1790-talet förenklades. Den sjusidiga dopfunten i ek härstammar från 1600-talet.