Beskrivning
På vikingatiden visade man sin makt och gjorde reklam för sig genom att sätta upp runstenar utefter farlederna. Då var vattennivån ungefär fem meter högre än vad den är idag. Norrtälje var en viktig passage in mot Uppsala genom Uppland så här reste sönerna till den gode Brodd en runsten till sin fars ära. Den kallas även Brodds sten. Nu tänkte jag börja ända bak till “Hedenhös”. Ännu längre tillbaka än så faktiskt. Norrtälje stad ligger vid en förkastningsspricka. Norrtäljeviken som är tio distansminuter lång är ostkustens näst längsta vik, det är bara Bråviken som är längre mig veterligt. Sen fortsätter denna förkastningsspricka med Norrtäljeån som ni ser brusa här nedanför. Långt tillbaka i tiden gick ett havssund upp här. Förkastningssprickan fortsätter sen ännu längre upp mot sjön Lommaren som då var en fjärd. Går vi tillbaka till vikingatiden, 700 till 1100 efter Kristus, så var vattennivån ca fem meter högre än vad den är idag. Landet höjer sig ca 50 cm per hundra år i den här delen av Sverige och detta gör att landskapet hela tiden är i förändring. På vikingatiden gick vattnet upp till kanten på den här gångvägen ungefär och det här var alltså ett havssund. Man ville hålla koll på folk som seglade förbi här och göra reklam för sig, tala om att man fanns och det gjorde man väldigt bra med runstenar. Här står en reproduktion av Norrtäljestenen, den stod på vikingatiden ungefär där E18 är idag. Då var den här sjöleden, den så kallade Sjuhundraleden, som en infart till det inre av Uppland. Ända till Uppsala kunde man färdas med båt den här vägen och då var det bra att visa att man var mäktig här för alla som seglade förbi och det gjorde man genom att sätta upp runstenar på strategiska ställen utefter farleden. Idag tycker vi att de står mitt uppe på land någonstans men det har alltså med landhöjningen att göra som hela tiden pågår och som förändrar landskapsbilden. Senare under medeltiden så kunde både bönder och stormän färdas till Mora sten på denna sjöled, där valde man kungarna på den tiden. Det lite annorlunda med den här runstenen är att den har varit försvunnen i omgångar. Det var ursprungligen tre bröder som reste den här stenen till sin gode fader Brodd. Den kallas för Brodds sten. År 1633 hittade antikvarien Rhezelius stenen nedvält i ån på platsen där bröderna uppförde den, längre uppströms mittemot gamla Prästgården. Han reste upp den och tecknade av stenen. Så det är tack vare Rhezelius som vi vet hur den såg ut. Originalstenen försvann i slutet på 1600-talet. År 2004 beställdes en kopia som är gjord av Kalle Runristare efter Rhezelius teckning. Man placerade den här eftersom att där den ursprungligtvis stod så är det svårt att kunna gå förbi och titta på den.
